Vi har en plan!

Jag är fruktansvärt trött. Ögonen går i kors och kroppen skriker. Varit på sjukhuset idag, läs: som alltid, och fick beröm av diabetesläkaren för mina värden. Han tycker jag är duktig och ska fortsätta i detta spåret. Morgonvärdet måste dock ner så nu ska jag öka insulinet till 14 enheter på kvällen, har det inte gått ner efter två dagar så ska jag öka med ytterligare två enheter osv. Han sa också att denna graviditesdiabetes kommer försvinna så fort skrållan är ute, för har jag såhär bra värden nu så kommer det inte vara några problem för mig efteråt. Det kändes skönt att få lite bekräftelse på att man är duktig och gör rätt. Sedan fick jag träffa en förlossningsläkare som var fantastisk. Han visste lite om mig redan då han jobbar tillsammans med en god vän till oss och han förstod att jag var missnöjd med hur allt har gått tillväga. Jag fick verkligen säga ifrån i tisdags att det är dags att folk börjar informera och inte bara tro en massa - och framförallt inte tro att någon annan löser det. Men efter besöket med läkaren idag känns allt bättre och framförallt tydligare. Vi avbokade massa onödiga tider som dom bokat in mig på och nu ska jag endast gå till honom och min barnmorska. Om en vecka ringer han mig och kollar av hur allt är - och om två veckor ska vi ses och bestämma datum för igångsättning. Vi hoppas på den 28/11. Vill påpeka för alla som jag sagt till att Skrållan skulle komma i slutet av november - verkar som jag hade rätt! :) Så händer inget speciellt innan som gör att vi måste ha en ny plan eller att förlossningen sätts igång själv - då har vi skrållan hos oss om drygt två veckor. Det känns skrämmande men framförallt alldeles underbart. Så länge som vi, som jag, har längtat! Jag älskar min fina fru, utan henne vid min sida hade detta aldrig gått. 
 
 
Övrigt | | Kommentera |

Sömnproblem

Tänkte jag kunde fördriva tiden lite när jag ändå är vaken såhär mitt i natten. Tråkigt nog är det en vardag för mig sedan månader tillbaka. Det började med "kryp i benen" som gjorde att jag inte kunde slappna av. Nu på senare tid handlar det helt enkelt om att magen gör ont och det spänner att ligga ner. Ja, för om jag ska dra vad som hänt de sista veckorna i min graviditet. Vi var på ett TUL (tillväxtultraljud), egentligen inte för att jag hade för stor mage eller andra problem utan för att mitt BMI var för högt när jag blev gravid. Tur var väl det för det visade sig att skrållan var +34% för stor i vecka 32. Jag hade även för mycket fostervatten i magen vilket då förklarade varför jag var så spänd i magen. Man bestämde att jag skulle komma tillbaka några dagar senare för ny kontroll. Då blev jag inlagd på sjukhuset helt plötsligt för man trodde jag hade fått graviditetsdiabetes. Ca fyra veckor tidigare hade jag gjort ett glukosbelastningstest som visade att allt var bra. Men när vi gjorde ett nytt då så visade det annorlunda och det konstaterades att jag hade fått det. Läkaren var noga med att förklara att inget var mitt fel. Min kropp klarade bara inte längre av att hantera insulinet så sent i graviditeten, här var det PCOS som spökade. Man bestämde också att göra att anatomiultraljud på Skrållans organ för att utesluta att något var fel på henne, detta gjorde man i rutin för att där var för mycket fostervatten. Samtidigt tog man ett fostervattensprovet för att utesluta kromosomfel - det var en jobbig väntan på svaret. Men alla tester visade att hon ska må bra. Nu blir jag behandlad med insulinsprutor på kvällen för mina morgonvärde var lite höga. Jag vågar inte ta dom själv, utan Sandra får göra det. Egentligen töntigt då nålen är så liten och jag absolut inte är rädd för sprutor. Men det var samma sak när vi tog hormonsprutorna inför inseminationen. Men man kan inte alltid vara tuff. Dock har insulinet inte hjälpt riktigt så tror att dom kommer höja dosen. Imorgon ska jag träffa diabetesläkare samt en förlossningsläkare så får vi se vad dom säger. Informationen har varit under all kritik från sjukhuset så jag var tvungen att säga ifrån i tisdags. Då konstaterades även att man glömt boka ett nytt TUL till mig - men nu fick jag en tid på fredag. Jag har även fått lite hjälp och stöttning av en god vän i allt detta, vilket är en trygghet när man känner sig vilse i allt. Annars så finns det inte mycket ork över till mycket, kroppen är trött och magen spänner. Jag längtar verkligen till hon kommer, då kommer allt detta vara värt något. Det är jag säker på! 




Övrigt | | Kommentera |

Suprise!

Det här var väl en överraskning. Back on track / brist på annat.. tveksamt hur långvarig jag blir.
Men just nu är jag uttråkad av att bara vänta. Vänta på att "lilla" Skrållan ska komma.
Ändå sjukt, om cirka två veckor ska vi bli mammor. 
 
 
Övrigt | | Kommentera |
Upp