Sömnproblem

Tänkte jag kunde fördriva tiden lite när jag ändå är vaken såhär mitt i natten. Tråkigt nog är det en vardag för mig sedan månader tillbaka. Det började med "kryp i benen" som gjorde att jag inte kunde slappna av. Nu på senare tid handlar det helt enkelt om att magen gör ont och det spänner att ligga ner. Ja, för om jag ska dra vad som hänt de sista veckorna i min graviditet. Vi var på ett TUL (tillväxtultraljud), egentligen inte för att jag hade för stor mage eller andra problem utan för att mitt BMI var för högt när jag blev gravid. Tur var väl det för det visade sig att skrållan var +34% för stor i vecka 32. Jag hade även för mycket fostervatten i magen vilket då förklarade varför jag var så spänd i magen. Man bestämde att jag skulle komma tillbaka några dagar senare för ny kontroll. Då blev jag inlagd på sjukhuset helt plötsligt för man trodde jag hade fått graviditetsdiabetes. Ca fyra veckor tidigare hade jag gjort ett glukosbelastningstest som visade att allt var bra. Men när vi gjorde ett nytt då så visade det annorlunda och det konstaterades att jag hade fått det. Läkaren var noga med att förklara att inget var mitt fel. Min kropp klarade bara inte längre av att hantera insulinet så sent i graviditeten, här var det PCOS som spökade. Man bestämde också att göra att anatomiultraljud på Skrållans organ för att utesluta att något var fel på henne, detta gjorde man i rutin för att där var för mycket fostervatten. Samtidigt tog man ett fostervattensprovet för att utesluta kromosomfel - det var en jobbig väntan på svaret. Men alla tester visade att hon ska må bra. Nu blir jag behandlad med insulinsprutor på kvällen för mina morgonvärde var lite höga. Jag vågar inte ta dom själv, utan Sandra får göra det. Egentligen töntigt då nålen är så liten och jag absolut inte är rädd för sprutor. Men det var samma sak när vi tog hormonsprutorna inför inseminationen. Men man kan inte alltid vara tuff. Dock har insulinet inte hjälpt riktigt så tror att dom kommer höja dosen. Imorgon ska jag träffa diabetesläkare samt en förlossningsläkare så får vi se vad dom säger. Informationen har varit under all kritik från sjukhuset så jag var tvungen att säga ifrån i tisdags. Då konstaterades även att man glömt boka ett nytt TUL till mig - men nu fick jag en tid på fredag. Jag har även fått lite hjälp och stöttning av en god vän i allt detta, vilket är en trygghet när man känner sig vilse i allt. Annars så finns det inte mycket ork över till mycket, kroppen är trött och magen spänner. Jag längtar verkligen till hon kommer, då kommer allt detta vara värt något. Det är jag säker på! 




Övrigt | |
Upp